Har klippt av håret, färgat det och är nu nöjd som en liten bebis efter en måltid! Det är tjockt och topparna är jämna så nu ska jag bara vänta på att det ska växa, så att sommaren 2012 kanske jag också får gå runt med långa fina flätor och så allmänt chill ut. Blev lite sugen på att tona håret i en brun nyans eller kanske lite rött men jag måste överlägga det med experter innan jag gör något sånt. Är lite ironisk och dampig idag, därför tar jag molly under armen och tar mig ut i vimmlet, om det nu finns något.. Men jag känner mig ganska trevlig idag så det finns ju ingen mening i att inte dela med mig utav det! Hur som helst lekte jag med carro idag och hade det mysigt i hamnen, fick känna på hennes nya snygga kamera också!! Inte helt fel att spendera en solig och fin dag som denna med henne.

Gitarrer, sång, lyckliga människor, älskade vänner och ett jävla drag! Livet är underbart!

Ska slänga på mig träningsskorna och träna för första gången på ett bra tag! Skäms nästan för att jag inte tränat så mycket denna sommar.. Kan ha att göra med att jag faktiskt levt livet och sen inset att jag nog inte kommer att fortsätta spela fotboll längre, tänker åtminstånde ta ett litet uppehåll igen! Jag älskar fortfarande sporten men för mig just nu så funkar det inte.

Vaknade med sjuk magvärk så vände mig om jag tog en rejäl sovmorgon. Blir en super sovmorgon och sen har jag mest bara legat och kollat på ugly betty! Efter att tyvärr ha sett klart på alla säsoner av gossip girl så känns det tomt, har sett på ett avsnitt innan jag ska sova dom gånger det gått, blev helt uppslukad av serien. Sån inspiration och det väcker modesinnet så det bara sjunger om det! Men allt fint har ett slut, längtar till säsong 5!! Så nu fick man visa sin nördiga sida också.. Nu ska jag ta tag i livet. XX

Satt och funderade på vad man egentligen utsätter sig själv för ibland och vilka risker man kan ta bara för att man inte tänker längre än vad näsan är lång. Men det är väl ungdomen som räddare än och för att man är just ung så klarar man av det mesta och man finner lösningar genom svåra situationer. Jag vet bara genom att titta mig om i min vänskapskrets att det finns personer som gått igenom händelser som våra föräldrar inte ens varit i närheten av att uppleva. Men som fortsatt rakryggade och sett framåt för efter regn kommer solsken, frågan är bara om man orka kämpa hela vägen och hur man vet att man kanske borde be om hjälp? Eller bara en hjälpande hand. Men jag vet med säkerhet att om man inte ser framåt så kommer man heller inte komma dit. Framtiden är något man bara kan drömma och fantisera om men för att ta sig dit så väljer man själv vad man tänker göra av livet och vilka vägar man väljer att gå. En killkompis sa för ett tagsen helt spontant en kväll något som tatuerades in i min hjärna, att jag skulle ''njuta av kvällen och ha riktigt kul för det var jag värd'' och det gäller ju alla dagar, kvällar, minuter och sekunder. Det spelar ingen roll vilka uppmuntrande ord man väljer att säga utan saker ligger i att man säger det. Det man inte tänker på är att i slutändan kanske man räddat någon från att falla in i mörker. Jag har varit där, alla har varit där men för att ta sig därifrån så krävs det självinsikt och uppmuntran från andra. Men mest så handlar det om en själv. Jag fick en sista skjuts på vägen av den där påminelsen och jag har nog aldrig varit så stark som jag är idag. Även om det inte är fysiskt så kan jag psykiskt flytta berg med bara en tanke. Livet är som livet är och det blir vad än du gör det till så just därför finns det ju ingen mening att inte älska varje sekund!