Jag kan bli så fruktansvärd berörd av vissa saker ibland eller så känner jag ingenting alls. Blir så känslokall att frosten söker sig ända in i benmärgen. Ligger och lyssnar på Melissa Horns nya album och blir förvånad övar att hon åter igen har lyckats, blir en tänkare av hennes låtar och speciellt såhär 00,00. Natten skrämmer mig inte på samma sätt som den gjorde förut, jag har växt i mig själv och blivit äldre och har med det släppt en rädsla, mörker skrämmer inte mig längre och kanske för att jag varit där och vänt så vet jag att man alltid kan springa därifrån. Det som väntar bortom horisonten borde inte fruktas, de borde längtas efter och ur längtan väcks tro, hopp och.. kärlek. Jag är en drömmare precis som dig och jag är inte rädd för mörkret längre, jag är snart inte rädd för någonting.