Jag vill ha mer och söker alltid efter någonting annat. Vet inte vad det är som tvingar mig eller hur jag dag efter dag lyckas tänka på vad som ska hända härnäst. Så jävla rastlös och så underbart lycklig. Jag kan kalla mig lycklig för att jag har världens finaste vänner. Eller för att jag av någon anledning, helst plötsligt nu, lyckas att göra rätt och visa att jag inte är den som hela tiden misslyckas. Men rastlös. Vad gör man när varenda cell i kroppen brinner och hjärtat skriker efter någon som får din puls att slå i hundra nittio, som en heroindos, som den knarkare vi alla är. Vi söker efter saker som gör att vi blir hög på livet. Vissa finner det genom kärlek, andra genom hat och vissa finner de saker som gör livet farligt, stjäl en bil eller kastar sig ut i något okänt, medans några tar den enkla men dock så osunda vägen och kör in struntan rakt in i armvecket. Av någon anledning så är lycka när man är högt över molen och att gå är som att sväva fram utan någon som helst tyngkraft. Du är hög på något du mår bra utav. Jag tänker bli hög på liv, jag ska fylla varenda cell i kroppen av liv och jag ska aldrig igen titta tillbaka. Jag har redan lärt mig av de misstag jag gjort, den som ältar vinner aldrig. För det är dags nu, livet väntar inte, vi lever idag.