Såhär när hösten börjar blåsa sina kalla vindar omkring oss i väntan på att vintern ska komma och svepa ett värmande täcke över hela vårat avlånga land, så börjar man sakta glömma sommarens varma dagar och svalkande nätter. Man eller jag försöker komma ihåg. Allt som hänt. Allt som är värt att minnas. Men det börjar sakta blekna. Precis som solen gör såhär i början på oktober. Minnena bleknar och hur du än gör så kan du inte komma ihåg hur det kändes. Hur det kändes att springa längs med vattnet och bara vara så förbannat ovetandes. Inte ha en aning om vad som hösten har att vänta. Att inte veta. Känna hopp inför framtiden just för att den var så långt bort. Då. Nu. Nu är vi här. Påväg in i höstens mörker. Ett mörker som är i behov av att delas med någon annan. Någon som kan vara den där stora tjocktröjan att slingra in sig i. Söka värme hos.
Löven byter färg nu. Och i natt lämnar jag dig.