Saknad. Det är något man känner varje dag. Och vare sig om det är en förlorad strumpa eller en bästa vän så spelar det ingen roll för känlan är så stark. Den skulle kunna vända upp och ner på dig och hur ska man kunna vända saknad till något positivt? Jag springer ofta ifrån denna känsla, oavsett om den jagar mig förevigt så vet jag inte vad jag ska göra med den. Precis som med så mycket annat så är det lättare att glömma och förtränga. Glömma att jag saknar något som kunde bli så bra eller glömma att jag saknar någon som inte längre finns. Det värsta med att sakna är att det är en sådan stark känsla så att det man känner blir för starkt. Jag håller gärna känslor på avstånd, håller gärna känslor på avstånd för att slippa känna. Känna fel känsla. Eller känna rätt. Rätt känsla som kan ta dig högt över molnen men samtidigt hålla dig kvar på jorden. Få dig tappa kontrollen. Saknad är någonting vackert på sitt sätt, en förklaring till de som är så svårt att förklara. De personer du vill vara med förevigt slutar de oftast med att du saknar, för det finns ingen betydelse bakom ordet förevigt.